Saying goodbye is such a sweet sorrow...
Hejsan! Det här känns ovanligt, att skriva i bloggen igen! Jag har inte uppdaterat på minst en månad, och stackars M har fått hålla bloggen vid liv helt själv(sorry). Till mitt försvar: Jag har inte haft en enda sekund över efter alla träningar och all denna förjävliga läxläsning. Och så lär det fortsätta, tyvärr. Men som ni säkert vet vid det här laget, betyder basketen allt för mig, och jag sätter den allra främst ( skolan också såklart) så därför tror jag att jag nog ska sluta blogga, på riktigt. Iallafall för ett tag! Så nu vet ni, inga fler inlägg från B. Men det kan ju hända att jag kikar in någon gång när jag har tid, vem vet? Nu behöver ni inte undra åtminstone, ligga där hemma i sängen och gråta och fråga " Vad har hänt med underbara B"!! Haha :)
Sista inlägget, sorgligt??! Nääe, inte så värst va?!
10000000 kramar och 10000000 pussar från B